För att komma bort från storstadsstressen bestämde vi oss för att åka ut till Blue Mountains tillsammans med två av våra rumskamrater. Vi var tvunga att åka redan klockan 8:00 (på morgonen!!!) och tre timmar senare steg vi av tåget på någon liten station. Väl framme delade vi på oss eftersom de andra skulle stanna en extra dag där och därför köpte en lite dyrare biljett.


Vi hoppade på bussen och gick av vid Scenic World där man kunde åka en häftig linbana och ett tufft tåg samtidigt som man fick njuta av den fina utsikten. Blue Mountains är en riktigt mäktig dal med en massa höga berg, exotiska träd och blå "luft". Planen var att åka ned med tåget och sedan åka upp med linbanan och därefter fortsätta bussresan som hade 29 olika stopp med sevärdheter, med bussar som gick varje halvtimme så man kunde hoppa på och av när man ville.

Vi åkte ned med tåget som var riktigt tufft för det lutade med 52 grader och de spelade signaturmelodin till Indiana Jones där. När vi kom ner fanns det två olika vägar till linbanan. En mesig turistpromenad på 10 minuter (på någon larvig träbro) samt en lite coolare "rainforest walk" som tog 45 minuter. Som de stenhårda äventyrare vi är valde vi regnskogspromenaden, trots att vi bara hade shorts, linne och tofflor samt varsin tung väska. Rengskogsvägen löpte paralellt med träbron och vi skrattade gott åt gröngölingarna som valde att gå mes-promenaden. Efter några hundra meter såg vi inte till bron mer vilket kändes bra, vi ville gå våran hårda regnskogspromenad ensamma.


När vi gått en bit hittade vi en tuff klippa som vi klättrade upp på och där tog vi lite blandade kort och beundrade den fina utsikten. Efter 20 minuter hade vi tröttnat på att ta coola bilder på varandra och begav oss nedåt mot vår stig igen. När vi gått någon halvtimme till började terrängen att bli lite hårdare och vi började tvivla på de så kallade 45 minutrarna som det skulle ta, men vi följde järnpinnarna som stack fram med jämna mellanrum och vi var vid gott mod. Efter ytterligare en halvtimme började det kännas mindre bra eftersom vi började misstänka att något var fel. Nu klättrade vi omkring på den sluttande klippväggen men järnpinnarna var fortfarande där vilket vi såg som ett gott tecken.




Efter den klippiga terrängen kom vi in i djungeln igen där det äntligen var lite skugga. Vi stannade till för en liten kisspaus vid en lerig grotta med vi fick bryta upp nästan med detsamma eftersom Bernard blev anfallen av en farlig blodigel som bet sig fast på hans fot. En kvart senare kom vi fram till en vägskylt. Vi blev lite smått besvikna efter som den såg ut så här:

7
Två timmar till platsen där vi kom från och två timmar till Ruined Castle. Nu förstod vi nästan att någonting hade gått snett men vi tänkte inte gå tillbaka samma jobbiga väg så vi styrde våra steg mot Ruined Castle som lät rätt häftigt. Efter en kvart mötte vi ett trevligt australiensiskt par och fick reda på att vi var på väg mot "the bush", vilket inte kändes så jätteroligt. Tydligen hade vi kommit in på någon konstig vandringsled och det enda sättet att ta sig tillbaks var vägen vi vandrat på, så vi fick ta och vända. Tillbakavägen gick smidigare eftersom vi kände till terrängen mycket bättre och inte tog lika många fotopauser, så efter någon timme var vi tillbaks där vi startade och kunde snabbt se vad vi gjort för fel när vi började våran promenad. Det lilla misstaget vi begått var att inte titta så noga på skylten vid vägskälet... samt att inte läsa på skylten en bit in på vår stig: